När samhället utvecklas måste också idrottsverksamheten anpassas. För det här krävs att vi skapar en förståelse för hur vi kan göra idrotten så välkomnande som möjligt för så många som möjligt. Därför tycker jag att det är viktigt att idrottsledare utbildar sig inom kulturell förståelse och att de ifrågasätter de rådande normativa uppfattningarna.

Jag heter Sofia och är 22 år gammal och jag har arbetat som praktikant inom projektet På samma linje i två månader. För tillfället studerar jag socialpsykologi i Helsingfors för tredje året, men har även studerat en del sociologi. Under min tid i projektet har jag främst hållit på med ett utvecklingsarbete där jag försökt få mer kunskap kring hur man kan få med fler invandrarkvinnor till idrottsföreningarnas verksamhet. Denna information har jag nu sammanställt till 20 punkter för idrottsföreningarna så att de får riktlinjer till vad man kan göra och vad man ska undvika då man vill inkludera och nå kvinnor med invandrarbakgrund. Materialet kommer att publiceras vid projektets slutseminarium den 24.11, så håll utkik efter det!

Utvecklingsarbetet tog sin början då jag läste forskning om kvinnor från olika kulturella bakgrunder och deras relation till idrotten. Jag bekantade mig även med forskning om hur kvinnor med invandrarbakgrund upplever idrotten. Till min uppgift hörde också att intervjua experter inom området och människor som själv har invandrarbakgrund, vilket jag tyckte kändes väldigt spännande men också så nervöst när jag började intervjua. Jag hade aldrig intervjuat någon tidigare, så det kändes väldigt nytt och intressant. Jag är väldigt tacksam för att jag fick utföra dessa intervjuer, tack vare dem fick jag pröva på något helt nytt och på så sätt lära mig något nytt och lära mig att intervjua.

Det har varit en väldigt fin upplevelse att få vara en del av På samma linjes team, även fast arbetet har skett på distans. Att ha fått möjligheten att få vara med och påverka inkluderingen inom idrott är något som jag har upplevt som mycket givande och meningsfullt. Jag brinner för frågor som berör likabehandling och förståelse för olika människors perspektiv och har tänkt mig att kanske arbeta med sådant i framtiden. Jag märkte att de andra medlemmarna i teamet också brinner för frågor som berör idrottsinkludering och att de är mycket kunniga i sitt arbete. Trots Covid-19 har vi haft digitala möten tillsammans med mina kolleger och haft tät kontakt. Distansarbetet har åtminstone för min del också ställt till med några mindre utmaningar, men tack vare en god kommunikation har jag kunnat arbeta ganska normalt hemifrån. Trots omständigheterna har jag trivts utmärkt.

Under mitt arbete i På samma linje har jag fått utvecklas både studiemässigt, yrkesmässigt och som människa. Först och främst har jag fått lära mig hur inkludering ser ut i praktiken. Jag har tidigare gått kurser i skolan som berört mångfald och läst forskning om ämnet, men efter att ha fått intervjua och lyssna på människors åsikter har jag lärt mig att det inte finns en enda lösning till inkludering, utan det finns många konkreta saker man kan göra. För att kunna utveckla föreningarnas verksamhet och vårt samhälle är det nödvändigt att vi öppnar upp för diskussion, lyssnar på andra människor och deras åsikter istället för att gissa oss fram. För att kunna behandla alla lika är det ändå viktigt att lägga bakom örat att vi alla ändå är olika. Och det är ju bra så!

Sofia Westerberg är praktikant på projektet På samma linje. Sofia studerar jag socialpsykologi i Helsingfors för tredje året, men har även studerat en del sociologi.