Den gyllene regeln sägs vara ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”. Ishockeyns motsvarighet kunde ha varit ”behandla andra så som du själv blev behandlad”. Med detta tänker jag på hur det var att som ung spelare ta klivet från juniorhockey till seniornivå.

”Yngsta plockar puckarna”, ”yngsta bär stereon”, ”yngsta städar omklädningsrummet”. Alla dessa är exempel på saker man fick göra när man som ung spelare kom in i ett seniorlag. Visst det förekom också i juniorlagen men där var åldersskillnaden mellan äldsta och yngsta max ca. 2 år. Det handlar om en kultur där en tydlig åldershierarki vill lyftas fram. De äldre spelarna har plockat puckarna efter träningen när de var yngre så nu är de nästa generations tur. Lite så går tankegången, eller gick om vi skall vara ärliga.

När jag själv var ca. 18 och kom in i ett seniorlag och fick mej alla dessa ”uppgifter” tilldelad så fanns det inte en chans att jag skulle våga säga emot de äldre spelarna. Jag städade omklädningsrummet, jag bar på stereon, jag hämtade fotbollen ur diket utan att gnälla för man var upplärd att de funkar så, de yngsta gör skitjobbet. Tankegången gick som så att de äldre bör respekteras medans de yngre måste först förtjäna sin respekt. Vilket på ett sätt är helt riktigt men ibland kan det tyckas ha gått till överdrift. Jag är väl medveten om att det jag upplevde för ca. 10 år sedan bara är en droppe i atlanten jämfört med hur det såg ut ännu 10-20 år före det.

Man har hört storys från förr i tiden om när de nya spelarna har blivit fasthållna och fått sina underliv rakade av de äldre spelarna så jämfört med det kan det tyckas vara en ganska lätt uppgift att bära stereon till och från bussen på spelresor. I grund och botten handlar det ändå om respekt, behandlar vi varandra som vi själva vill bli behandlade eller behandlar vi varandra som vi själva blev behandlade? Idag går vi allt mer mot det första alternativet. Största skillnaden på de yngre spelarna idag jämfört med för 10 år sedan är nog att dagens generation vågar stå upp för sig själva på ett helt annat sätt. För att ta ett konkret exempel; man spelar fotboll som uppvärmning, bollen blir sparkad ner i ett dike med vatten, förr hade det automatiskt varit någon av de yngsta som skulle ha hämtat bollen, nu är det den som sparkade ner bollen som hämtar den.

Det märks så bra att den tidigare tydliga åldershierarkin idag har suddats ut och det handlar mer om att visa respekt åt varandra framom att försöka bevisa att man är värd respekt. Respekten mot de yngre finns automatiskt där från de äldres sida. Såklart är det stor skillnad på olika lag och föreningar och alla kanske inte känner igen sig i det jag försöker beskriva men det här är vad jag själv har upplevt och sett. Jag försöker inte säga att mina yngre år har varit traumatiska på något sätt, nej tvärt om, för mej har dom varit lärorika och fostrande men på samma gång bör man förstå att alla inte upplever saker på samma sätt som en själv.

Jag hoppas att alla förstår vikten i att visa varandra respekt så att alla i laget trivs. Det är din uppgift att se till att den som sitter bredvid dej i omklädningsrummet känner sig bekväm och välkommen i laget. Laget är inte bättre än sin svagaste länk, så se till att alla länkar är så starka som möjligt. Är du osäker på hur du själv kan bidra till en mer respektfylld atmosfär så kan På Samma Linje projektet hjälpa dig med tips på hur du kan bidra.

Victor Wik är praktikant i projektet På samma linje. Victor studerar till socionom i Vasa och är tränare i Malax IFs ishockeysektion.